Framsteg & Bakslag

Framsteg och bakslag. En liten bit då och då. Idag har vi åtminstone kommit framåt. Han är envis, jag är mer envis. Han visar vad han inte gillar, jag visar att jag förstår, försöker hitta ett bättre sätt och till slut blir det bra. Han är otålig och bufflig vid utfodring, och just nu har det varit ett problem då bara jag i familjen kan sköta utfodringen om han inte befinner sig i andra änden av hagen. Lösningen vi ska prova nu blir slowfeeding, jag tror det blir bra för alla parter! Jag är hemma och fikar nu, saknar honom redan!

Begränsade transportmöjligheter mellan hemmet och stallet ställer till det, senaste veckan har bilen dessutom krånglat - varför ska det vara enkelt? Försöker dock att lägga bort all frustration och negativitet när jag åker ut till stallet, i arbetet med B måste jag vara positiv och glad, men även tuff och bestämd. Dessutom räcker det inte med det, utan ödmjukhet och lyhördhet är superviktigt, att försöka se igenom hans tuffa yta, förstå vad det är han vill och hur vi kommer vidare har högsta prio.

Jag har backat många steg i vår utveckling för tillfället, just nu jobbar vi på kommunikation, förtroende och ömsesidig förståelse - allt annat får vänta. Jag har en ung hingst på ca 165 cm, ca 500 kg häst på snart tre år, då måste vi kunna lita på varandra. Jag litar på honom, nu måste jag bevisa att det går att lita på mig också! Ett litet, litet steg i taget tar vi oss framåt. 

Idag tuggade han förnöjt på mitt hattbrätte - det ser jag som ett framsteg! ❤