Ser verkligen fram emot dagens session! Vissa dagar när livet utanför stallet inte fungerar som det är tänkt betyder de små stunderna med B så mycket mer! Där kan jag känna att vi kommer någonvart. Tillsammans, som ett team med gemensamma mål. Där känner jag att jag kan komma förbi och lösa problem när jag blir ifrågasatt eller när det bara blir tokigt. Jag behöver det. Det blir ett mått av värde i en värld som inte riktigt fungerar för mig just nu. Där jag känner att jag inte duger och räcker till som jag är. Jag måste tänka framåt, måste fortsätta jobba framåt. Mr B hjälper mig behålla fokus mot planen, mot horisonten - och framförallt hjälper han mig behålla glädjen och drivet som tar mig dit!
Ensam ÄR stark. Men med en motpol kommer man ännu längre!
Känner att jag behöver förtydliga ett par saker bara... Ja, jag har saker hemma också som håller mig uppe, men just nu räcker det inte till, och mycket är jobbigt med hemmet så det är en befrielse att komma utanför det och få andas en stund. Jag uppskattar inte familjen och våra djur mindre för det, men här kan jag inte riktigt hitta den skjuts framåt jag behöver just nu. Sen finns utmaningen i att lära mig nytt, tänka nytt, pröva nytt med B, det håller mig levande. Ibland är det extra svårt att "tänka utanför lådan" när man sitter fast däri - hänger du med?
Och sen är jag givetvis inte ensam, jag har en förstående och VÄLDIGT tålmodig familj omkring mig. Problemet är just att det jag tar mig igenom just nu inte är delbart, bara till viss del. Då känner man sig ensam hur mycket sällskap man än har. Så är det bara.
Kommentarer
Skicka en kommentar